....den bäästa dagen är en dag av törst?
Jag tror att jag egentligen i hela mitt liv haft ångest för att missa något roligt. Att där jag är just nu inte är det stället där "det där" kommer att inträffa. Det är väl det man kallar för sökare. Att vara nöjd med det man har och känna lycka och lugn i nuet måste vara en befrielse!
Det finns ju ordspråk av typen ur hungern föds framgång och Karin Boyes dikt "Den mätta dagen, den är aldrig störst. Den bästa dagen är en dag av törst". Och visst, jag har kommit långt för min ålder, men jag är aldrig nöjd, trygg och avslappnad. Om jag är på middag med en nära vän så kan jag sitta och fundera på vad "alla andra" gör och bli rastlös. Om jag är på en stor fest med en massa folk däremot, så kan jag sitta och längta efter att bara få gå hem och umgås med min katt. Och hela tiden rannsakar jag mig själv. Vad jag säger, hur jag säger det, vem jag säger det till, hur jag låter, hur jag ler, hur jag tittar etc etc. Ibland ser jag mig själv utifrån och tänker nästan medlidsamt att herregud människa give yourself a break!
Jag måste vara den mest självupptagna människan i hela världen.
Tänk att folk inte förstår det! Vilken ypperlig fake jag måste vara.
vacker karin boye
Bild från: http://www.livet.se/ord/k%C3%A4lla/Karin_Boye