De som vet...vet de att de gör det?
När vet man att man vet? När vet man att man hittat rätt och kan sluta fundera? Är det när man är konstant lycklig, eller när man helt enkelt inte står ut med tanken att lämna honom? Eller vet man aldrig? Jag får sådan ångest när jag läser bloggar där alla verkar så SÄKRA på sina förhållanden. De går upp på morgonen och vet att de är med den personen de vill fortsätta vara med resten av livet. Och jag tänker bara åh...tänk om man kunde veta! Jag rannsakar konstant. Mig själv, honom, mina vänner och mitt liv. Ingetdera håller måttet alla gånger. Allraminst jag själv. Jag skulle viilja plocka ut min hjärna och byta ut mot något vackert. Något mjukt, snällt och rofyllt. Något fluffigt som inte vill något ont. Något som inte ler med tänderna eller lyssnar på sin egen röst efter falska toner.
jag pinsam? nääääääääääähh....
Jag var på en kompis 30-årsfest för ett tag sedan. I stort sett alla mina jobbarkompisar var där, och vi hade sett fram emot festen allihop och köpt en fin present.
Väl där drack jag både ett o två o tre glas vin. Sedan blev det drinkar, och jovisst, jag var full - men inte så att jag gjorde några direkta pinsamheter. Och tro mig, jag vet vad en pinsamhet är. Jag har i min gröna ungdom plankat in på uteställen väl synligt över staketet med skorna i handen, gråtit, skrattat hånglat och spytt. Inget av detta gjorde jag dock i fredags. Lugnt och snällt satt jag vid min angivna bordsplacering och underhöll dem i min närhet med anekdoter. Inget vinglande och ingen gråtmildhet. Vid två stängde stället och vi fick skjuts hem. Inte förrän skjutsen var förbi kröken hemma tillät jag mig att kasta mig runt nacken på H och visa min berusningsgrad.
Och nu - tillbaks på jobbet igen - får jag höra bitska kommentarer både här och därifrån. Att ja du verkade ha roligt i fredags... och jag hörde att du fick i dig en del att dricka.
Och min fråga nu är - är det jag som är pinsam eller är det de andra som är tråkiga? För visst, jag kan sluta dricka efter två glas vin till middagen. Jag kan sluta dricka utan två glas vin till middagen också. Men är inte meningen med en festlig tillställning att gästerna ska släppa loss lite och kliva ur sina normala vardagsvanor - inom rimliga gränser naturligtvis? Så länge man inte är otrevlig, och dagens sanning är att H (som i rättvisans namn får erkännas tillhör mina största subjektiva fans) inte märkte att jag var full trots att han satt mittemot mig hela tiden.
Kanske dags att sluta älta detta, men det stör mig att efter en trevlig kvälll behöva skämmas och ursäkta sig när jag inte tycker mig varit pinsam. Vafd gör man då nästa gång det beger sig? Inte kommer jag att dricka mer än två glas vin till middagen iallafall . Kanske är det synd, kanske är det bra - men så kommer det bli.