De som vet...vet de att de gör det?
När vet man att man vet? När vet man att man hittat rätt och kan sluta fundera? Är det när man är konstant lycklig, eller när man helt enkelt inte står ut med tanken att lämna honom? Eller vet man aldrig? Jag får sådan ångest när jag läser bloggar där alla verkar så SÄKRA på sina förhållanden. De går upp på morgonen och vet att de är med den personen de vill fortsätta vara med resten av livet. Och jag tänker bara åh...tänk om man kunde veta! Jag rannsakar konstant. Mig själv, honom, mina vänner och mitt liv. Ingetdera håller måttet alla gånger. Allraminst jag själv. Jag skulle viilja plocka ut min hjärna och byta ut mot något vackert. Något mjukt, snällt och rofyllt. Något fluffigt som inte vill något ont. Något som inte ler med tänderna eller lyssnar på sin egen röst efter falska toner.