dagen efter...
- Kul och givande lång pratstund över och efter lunchen med G om dispen
- Gott med spaghetti med köttfärssås till middag
Snabbt nu, för det är sent!
- Kladdkakan blev verkligen god!
- Mysigt att luncha med A och G
Sunday, Bloody Sunday
- Jag är så glad över att jag har världens bästa pojkvän. Tänk, i alla år har jag framhärdat att vänner är viktigare än pojkvänner. Ja har hävdat att pojkarna växlar men vänner består. Och tänk vad alla mina vänner har sårat mig! Jag tror faktiskt inte jag har en enda vän som inte har svikit mig vid ett par tillfällen. Vissa smärtsammare än andra, men likväl.. Igår slog det mig som en blixt att den enda som aldrig svikit eller sårat mig är just pojkvännen! Fem år har vi haft, och alltid har han glatts med mig, ställt upp för mig och valt mig om och om igen. Tänk, att det skulle ta så lång tid innan jag förstod fullt ut!
- Kladdkakan jag gjorde blev jättegod. Ska bli kul att ta med den hem till R imorgon! Synd bara att jag åt upp nästan hälften själv redan ikväll...
http://www.arla.se/Default____17653.aspx?RecipeID=18188
le list
- Så kul att träffa J, N mfl. och äta tapas och dricka vin ikväll!
-Det går fortfarande bra med läsningen av "Essentials...."-boken. Läst över en fjärdedel! Bra där, igen!
http://www.menyse.com/action/drink;jsessionid=2D71F7C551062DCCA597FB64D6F1B386?drinkId=10392
dagens andra dårå
- Mysigt att luncha med gänget igen.
- Jag köpte MTs bok med ett klokordspråk för varje dag. Varje sida är daterad med ett datum, och dagens ordspråk var något i stil med att "om du känner hat mot en annan människa kan du inte undgå att även hata dig själv lite grann". Och tänk; jag hade ju ungefär två timmar tidigare skrivit på bloggen att jag inte känner samma ilska mot K och N längre!
https://www.internetbokhandeln.se/en-harlig-bok-mia-tornblom-9137132091/bok/9789137132099/
gårdagens fantastiska lista
- Så trevligt föredrag på jobbet!
- Mysigt med den månatliga utsiktsstenen med M. Thai och thé som sig bör.
- Jag är inte lika arg på K och N längre!
Dagens trippel
-Det går verkligen in i huvudet nu när jag läser Essentials... boken. Klyschan "allt faller på plats" stämmer faktiskt!
-Skönt att ha fått svar från L och att hon äntligen kört proverna. Kanske har jag en chans att hinna..!
yesyes
-Hittade en superbra disp.festlokal. Den jag ville ha är ledig och priset funkar finfint
-Kul mailväxling med K, L och S!
-Jag gillar verkligen mina svarta läderstövlar.
Haha, det satt hårt inne idag, eller hur!?
nummer tre dårå
-L var tillbaks på jobbet! Härligtl att höra hur hon haft det i Canada och att få sällskap på kontoret igen. Det har varit lite tomt utan henne!
-Roligt med mail från K, L och S! Grymma tjejerna!
-Facebook är himla roligt ibland. Har wallat lite med gamla godingar - kul!
ok, here we go
Och så listan då:
-Jag hittade ett par öronproppar som var bekväma nog att kunna sova med. Kanske kanske de kan få mig att kunna somna lite tidigare på kvällen så att jag kan gå upp åtmistone vid halvåtta och komma till jobbet i okejtid?
-Jag gillar min lejongula kofta och min blommiga scarf från hm jättemycket. känner mig höstig och flärdfull:)
-Mysigt att träffa mamma och pappa igen och att de tycks må bra.
långt liv - nya chanser
SO, here we go -
Fuck it, nytt försök. Höll på att falla tillbaks i gamla vanor direkt....
Dagens positiva:
-Köpte jeans på HM för 398:- som jag faktiskt är rätt hot i. Svarta sqin fit stuprör. Och ännu schnöggare kommer de bli efter att jag gymmat ett par månader till. Eller rättare sagt ännu scnöggare kommer JAG bli, jeansen påverkas nog inte så mycket.
-Rosévin är verkligen svingott. Nästan lika gott som rött, men ger inte den otrevliga biverkningen blålila monstertänder.
-Så hemskt trevligt att träffa K,L och S och dricka vin. Och ännu trevligare att äta crepes efteråt.
Wikipedia.se
Tänk om...
Tänk om det är så att mitt enda problem är mitt förhållande? Tänk om det är så att jag skulle må bra om vi bara gav upp och lämnade varandra! Men å andra sidan - tänk om han är det enda i mitt liv som är bra. Om jag utan honom skulle passera linjen mellan lättdepp och psykbryt. Och om jag då aldrig skulle få tillbaka honom. Och den andnöd som drabbar mig när han går! Tänk att behöva leva med den! En svart värld.
Jag vet inte vad jag ka göra. Jag vill var glad. Glad och otvungen. Solig och rolig. Istället känner jag mig tvingad och stel. Leendet som spänner i mungiporna. JAG VILL INTE VARA SÅ HÄR LÄNGRE! Kanske måste jag säga hejdå till honom nu. Han förtjänar bättre än mig. För sanningen är att jag ju inte vill ha honom. Jag ville det inte ens när vi blev ihop för 4-5 år sen. Jag är en trygghetsknarkare som vill tända av. Och jag vet att min kropp kommer att skaka och rycka i spasmer av chocken. Abstinensen kommer få mig att rista i konvulsioner.
Men tänk om det på andra sidan finns lycka och otvungenhet även för mig? Tänk om det gör det fast jag måste gå igenom skärselden för att nå den. Tänk om jag kan le med ögonen sedan! Och avsluta en mening utan att skratta till och söka bekräftelse. Jag vill nå dit. Jag vill bli den personen som kanske finns där. Som kanske väntar otåligt på att få komma ut och umgås. Som suckar och skäms över sitt alter egos krampaktiga försök att behaga och överleva. Men tänk om det är en lögn! Tänk om det är tomt där inne i den svarta själen, och inget ljus och ingen äkta glädje finns att upptäcka. Då har jag inget kvar. Då är han borta och jag är ensam. Ensam med mig själv. Och det - det måste vara helvetet.
De som vet...vet de att de gör det?
När vet man att man vet? När vet man att man hittat rätt och kan sluta fundera? Är det när man är konstant lycklig, eller när man helt enkelt inte står ut med tanken att lämna honom? Eller vet man aldrig? Jag får sådan ångest när jag läser bloggar där alla verkar så SÄKRA på sina förhållanden. De går upp på morgonen och vet att de är med den personen de vill fortsätta vara med resten av livet. Och jag tänker bara åh...tänk om man kunde veta! Jag rannsakar konstant. Mig själv, honom, mina vänner och mitt liv. Ingetdera håller måttet alla gånger. Allraminst jag själv. Jag skulle viilja plocka ut min hjärna och byta ut mot något vackert. Något mjukt, snällt och rofyllt. Något fluffigt som inte vill något ont. Något som inte ler med tänderna eller lyssnar på sin egen röst efter falska toner.
jag pinsam? nääääääääääähh....
Jag var på en kompis 30-årsfest för ett tag sedan. I stort sett alla mina jobbarkompisar var där, och vi hade sett fram emot festen allihop och köpt en fin present.
Väl där drack jag både ett o två o tre glas vin. Sedan blev det drinkar, och jovisst, jag var full - men inte så att jag gjorde några direkta pinsamheter. Och tro mig, jag vet vad en pinsamhet är. Jag har i min gröna ungdom plankat in på uteställen väl synligt över staketet med skorna i handen, gråtit, skrattat hånglat och spytt. Inget av detta gjorde jag dock i fredags. Lugnt och snällt satt jag vid min angivna bordsplacering och underhöll dem i min närhet med anekdoter. Inget vinglande och ingen gråtmildhet. Vid två stängde stället och vi fick skjuts hem. Inte förrän skjutsen var förbi kröken hemma tillät jag mig att kasta mig runt nacken på H och visa min berusningsgrad.
Och nu - tillbaks på jobbet igen - får jag höra bitska kommentarer både här och därifrån. Att ja du verkade ha roligt i fredags... och jag hörde att du fick i dig en del att dricka.
Och min fråga nu är - är det jag som är pinsam eller är det de andra som är tråkiga? För visst, jag kan sluta dricka efter två glas vin till middagen. Jag kan sluta dricka utan två glas vin till middagen också. Men är inte meningen med en festlig tillställning att gästerna ska släppa loss lite och kliva ur sina normala vardagsvanor - inom rimliga gränser naturligtvis? Så länge man inte är otrevlig, och dagens sanning är att H (som i rättvisans namn får erkännas tillhör mina största subjektiva fans) inte märkte att jag var full trots att han satt mittemot mig hela tiden.
Kanske dags att sluta älta detta, men det stör mig att efter en trevlig kvälll behöva skämmas och ursäkta sig när jag inte tycker mig varit pinsam. Vafd gör man då nästa gång det beger sig? Inte kommer jag att dricka mer än två glas vin till middagen iallafall . Kanske är det synd, kanske är det bra - men så kommer det bli.
vad jag håller på...
Jag tänker på K. Även om vi var så himla nära varandra under en period så var ju det under extrema förhållanden långt långt hemifrån. Och innan dess....var vi egentligen så nära? Hon har ju alltid haft det där draget som stört mig så. Det där att bara dra när dågot roligare dyker upp. Och då framför allt en kille. Då har jag alltid stått där ensam kvar. Eller ja inte ensam för jag har ju alltid haft en kille själv, haha, men jag tillhör den här obotliga skaran som sätter mina kompisar framför killar. Vilket nära nog INGEN annan än jag gör. Så jag får aldrig igen det där.
Men jag saknar henne iallafall.
plus och minus
Tänk att M ska flytta tillbaks igen! Vi lärde känna varandra när vi var 6 år och lekte på gården. Sedan dess har vi varit vänner. Vi umgicks praktiskt taget jämt och jag är så oerhört tacksam för att jag alltid haft henne som vän. Och nu....15 år efter att hon flyttade och när vi är närmre 30 än 20 så ska hon flytta tillbaks! Hon har alltid varit min bästa bästa och vi har träffats ofta, men nu kan vi få tillbaks det där kravlösa umgänget när man spontant kan traska ner på stan och ta en fika. Det kommer bli en bra höst.
Det där med kompisar....det känns ofta mer komplicerat än pojkvän/flickvän-förhållanden. Jag har en annan vän som jag tycker så mycket om. Och vice versa. Men ändå blir det på något sätt ofta konstigt i vår relation. Vi har så mycket gemensamt, och en sådan intensiv historia tillsammans. Jag önskar att vi kunde bli lika nära som vi var en gång Hon var som en extra del av mig och vi vet allt om varandra. Varför har vi då kommit så långt isär?
Det gör ont att mista någon som vet allt. Och det är jag som glidit. Förlåt älskade vän, men för mig var det ett svek! Vi skämtade och sa att vi var som ett gammalt gift par. Men gifta par skiljer sig. Och frånskilda par som en gång varit närmast kan inte bli second best. Eller tredje, fjärde eller femte.
Nog om det. Plus och minus blir lika med noll.
tröttare än tröttast
Det ska bli så sjukt kul att resa iväg! Nu är det bara två dagar kvar tills vi flyger till Hongkong. Sedan blir det australien på konferens och efter det nästan en vecka i Singapore! Har man ett bra jobb om man får åka på såna här resor eller?! "Betalningen" är väl då att det är mycket att göra innan. Något måste man ju ändå presentera, haha. Den "lilla" petitessen:)
Har suttit uppe till kl 5 de senaste 4 nätterna och skrivit. börjar bli liiiite trött, men det är bara att pressa sig lite till.
Vet inte varför jag skrev det här inlägget förresten...har egentligen inget av vikt att skriva. mer än att.....******vad kul det ska bli. Och nördig som jag är ser jag minst lika mkt fram emot konferensen som att shoppa sola och turista med MM:)
Var hemma hos mamma o pappa och åt middag och sa hejdå tidigare ikväll. Ibland när jag ser dem så hugger det till i mig för att de har gått från att vara unga medelålders till att faktiskt bli lite gamla och grå. Jag älskar dem så och vill bara krama om och att de alltid ska finnas här hos mig. Ändå händer det att det kan gå många veckor innan jag träffar dem. Fast jag uppskattar dem så! Kanske är dags att börja tänka över mina prioriteringar lite. Hoppa över fester jag inte ens är intresserad av och istället umgås med mina kära oldies som jag verkligen har utbyte av!
Familj!!
Bild från: http://www10.goteborg.se/lundbyskolor/bikupan/fazetten.htm
....den bäästa dagen är en dag av törst?
Jag tror att jag egentligen i hela mitt liv haft ångest för att missa något roligt. Att där jag är just nu inte är det stället där "det där" kommer att inträffa. Det är väl det man kallar för sökare. Att vara nöjd med det man har och känna lycka och lugn i nuet måste vara en befrielse!
Det finns ju ordspråk av typen ur hungern föds framgång och Karin Boyes dikt "Den mätta dagen, den är aldrig störst. Den bästa dagen är en dag av törst". Och visst, jag har kommit långt för min ålder, men jag är aldrig nöjd, trygg och avslappnad. Om jag är på middag med en nära vän så kan jag sitta och fundera på vad "alla andra" gör och bli rastlös. Om jag är på en stor fest med en massa folk däremot, så kan jag sitta och längta efter att bara få gå hem och umgås med min katt. Och hela tiden rannsakar jag mig själv. Vad jag säger, hur jag säger det, vem jag säger det till, hur jag låter, hur jag ler, hur jag tittar etc etc. Ibland ser jag mig själv utifrån och tänker nästan medlidsamt att herregud människa give yourself a break!
Jag måste vara den mest självupptagna människan i hela världen.
Tänk att folk inte förstår det! Vilken ypperlig fake jag måste vara.
vacker karin boye
Bild från: http://www.livet.se/ord/k%C3%A4lla/Karin_Boye
konstig....jag?
ibland undrar jag om jag egentligen någonsin känt mig helt tillfreds med människor. Jag blir ofta beskriven som social, pratsam och glad. framförallt GLAD. Och jag förundras....tänk om de visste hur uppfuckad jag är! att mitt leende spänner i mungiporna och att det inne i mig är kallt och stramt. Att jag överanalyserar allt och tror att jag hela tiden beter mig underligt. Att jag inte vet hur länge man ska hålla kvar blicken under en konversation. Eller att jag är livrädd att de ska se att mitt leende inte sträcker sig till ögonen utan är utstuderat för att göra mig så snygg som möjligt. När jag försöker le med ögonen ser jag bara rynkig ut.
lockig?
Så...nu sitter jag här och försöker övertala mig själv att det är ok. Ibland kan utseendet nästan bli en boja. Jag kan stå urlänge framför spegeln och byta kläder och sminka mig och hålla på innan jag kommer till jobbet (jättesent...). När jag tänker efter är det liksom de dåliga dagarna jag håller på så, de dagar jag mår bra och käner mig pigg kan jag gå osminkad, sätta upp håret i en slarvig tofs och känna mig jättesnygg.
Nu har jag fått för mig att om jag permanentar håret så kanske det känns lite roligare att bara ha det ofixat, en vanlig tofs får ju lite mer volym och ser lite sådär irländsk fräscht ut (har jag fått för mig iaf...)
Lite mer fundering får det bli...skräcken är ju att se ut som en högstadietjej från -92